Sommaren led mot sitt slut och det järngrepp som högtrycket hade tagit över landet gjorde att värmen började bli olidlig. Senaste åren hade vädret så här års slagit om till mer lågtrycksbetonat och ostadigt väder, vilket brukar "fräscha upp" i de flesta sjöar, ge syre åt vattnet och få fart på karparna. Jag hoppades på just ett sådant väderomslag eftersom jag och min karpfiskeföljeslagare och gode vän Joakim skulle iväg på en veckas karpfiske. Trots att jag tidigare under sommaren under liknande förhållanden haft god utdelning, en landad karp och en tappad, trodde jag inte riktigt på fisket ifall värmen skulle fortsätta. Kvällen innan det var dags att ge sig av söderut lovade Pohlman tillfälligt väderomslag, vilket ingav hopp.

Värmen var tryckande och luften var fuktig när det bar iväg söderut mot sjön. När vi närmade oss sjön svartnade horisonten - det var åska på gång. Väl framme vid sjön som låg stilla och blank, hade åskmolnen passerat förbi norr om sjön. Den plats vi valde att börja fiska ifrån var långgrund och eftersom tidigare turer hit hade gett storkarp på 13 kilo var valet enkelt. För säkerhets skull mäskade vi även upp en plats vid ett djupare parti i sjön vid en udde. Detta skulle ge oss möjligheten att byta ifall fisket på det långgrunda området inte motsvarade våra förväntningar.

Vi valde att mäska relativt lite eftersom jag mäskat regelbundet, dock inte med några stora mängder boilies, under hela sommaren på denna plats. Jag brukar alltid börja med att mäska försiktigt i början för att karparna inte ska mättas med en gång om de inte är riktigt "i farten" och sedan öka mängden om jag vet att de är på hugget.

När vi väl kastat ut våra spön riggade med boltriggar och stringers samt fått upp våra våra bivvys, kunde vi efter en lång dag äntligen sätta igång grillen. Middagen fick oss inte helt oväntat att slockna tidigt. Natten var lugn och framåt småtimmarna lade sig en tjock dimma som gjorde allting genomblött. Jag låg och halvsov och hoppades på att något snart skulle hända. Jag funderade på alla möjliga förklaringar till varför fisket inte var bra - kanske hade mina föraningar om att det var för varmt slagit in? Eller hade vi mäskat för lite? OK, vi kunde alltid byta till udden om detta stället i gav något.

Senare när jag låg och drömde om trettiokilos fjällkarpar - vaknade jag av ett väl-bekant tjut - pip,pip,piiiii...Vi flög båda upp som skottspolar, och det var på Jockes spö som en karp hade plockat upp betet. Efter några rundor inne i vassen kunde vi håva en fin 8-kilos spegelkarp. Fisketuren var räddad och vi var säkra på att denna morgon skulle ge fler napp. Men solen trängde snart undan dimman och snart var det stekande hett igen. Inga fler karpar syntes eller hördes till denna morgon.Vi diskuterade om vi skulle sitta en natt till på samma ställe eftersom här uppenbarligen fanns ätvillig karp, eller om vi skulle överge detta något grunda område och byta till udden med möjlighet att fiska något djupare. Vår nyfikenhet på den ditills ofiskade udden gjorde att vi beslöt oss för att flytta.

Efter en snabb förflyttning av grejorna och en svettig marsch i stekande solsken ut till udden kunde vi kasta ut. Fortfarande trodde jag att fisket inte skulle bli någon höjdare, men redan ett par timmar senare var det dags, denna gång på ett av mina spön. Karpen som hade huggit var urstark och kunde håvas efter en kort men intensiv fajt. Det visade sig vara en slank fjällis på nära 11 kilo men lång nästan som en normalfet 15-kiloskarp.

Efter en och en halv timmes behövlig sömn fick vi ett snabbt uppvaknande - denna gång var det en spegelkarp på dryga 8 kilo som hade fattat tycke för en av mina boilies. Morgonen fortsatte i samma stil med ett par karpar i 8-kilos klassen. Vilket fiske vi hade, men de riktigt stora karparna hade tydligen tagit semester i värmen? Det var tur att platsen vi valt låg i skugga eftersom det denna dag var varmast här i hela landet - över 30°C.

Kommande eftermiddag och natt var det lugnt och stilla och vi fick vila ut. Dimman var, precis som tidigare nätter, så tät att man på morgonen kunde tro att det hade regnat under natten. Vid halvåtta tiden var det så dags igen. En stor karp högg på ett av Joakims spön som kunde håva in ett nytt personbästa, en vacker fjällis på strax över 10 kilo - och ett av målen var uppfyllda – tiokilos till oss båda. Tyvärr tappade Joakim några stora karpar denna morgon då hans lina - den på den tiden så populära "storfisklinan" Big Game brast under helt oväntade situationer.

Det kändes som att fisket höll på att, om möjligt, bli ännu bättre, eftersom det väderomslag som utlovats verkade vara på gång. En halvtimme senare hade vinden tilltagit och när vi skulle kasta om, vältrade sig en stor karp alldeles utanför mäskplatsen. Jag kastade snabbt ut mot den plats där karpen visat sig och det dröjde inte länge innan linan sträcktes och drogs ut i en rasande fart. Efter ett snabbt mothugg följde en härlig fajt och fem minuter senare kunde jag beskåda en fjällkarp på fina 12,3 kg. Bara ett par timmar senare, vid tiotiden på förmiddagen, fick Jocke hugg på samma plats. För att styra in denna karp med sitt tvåpunds karpspö var det bara att ta i med hårdhandskarna. Eftersom karpen högg ganska nära land var risken tur nog ganska liten att den skulle gå fast i grundet strax utanför mäskplatsen, där flera karpar tidigare snärjt in sig. När karpen väl hade mattats något och kom upp till ytan blev jag smått chockad - den såg minst ut som en femtonkilos. Ryggbredden var imponernde och den hade dessutom den där karaktäristiska puckeln som många större karpar brukar ha. Jag manade honom att ta det lugnt - detta skulle lätt bli nytt pers. Mycket riktigt - denna fjällis blev nytt personbästa med goda 12,5 kg, men den såg som sagt ut att vara mycket större.

Vinden ökade vilket hade fått riktig fart på karparna, flera var uppe och plogade medan ett par karpar var helt ovan ytan så att man kunde beskåda dem. Sista karpen av de fem vi fångade denna varma dag högg så sent som vid tvåtiden vilket får anses som anmärkningsvärt så här års. Under den sista natten var det så dags för det det regn som vi väntat så på.

På morgonen vid sjuslaget när regnet hade upphört fick jag uppleva något av de explosivaste hugg jag någonsin varit med om - karpen som hade huggit drog ut lina i en så våldsam fart att spöet var på väg ut ur spöhållaren och trissan i nappalarmet havererade! Karpen högg på branten till grundet på cirka två meters djup och tyngde ner min Supersamson till ett par hekto över tio kilo. Karpen blev den sista av 11 karpar denna otroliga fisketur. Värmen fortsatte även denna sista dag, och när vi satte oss i min gamla Volvo 240 längtade vi redan till nästa fisketur till denna smått fantastiska sjö.

/Christian