Det vanliga sättet att få karparna till hugg är att förbereda den utvalda fiskeplatsen med att förmäska. Det finns dock en hel del saker man bör känna till om sitt vatten innan "cobran" åker fram och "pengarna åker i sjön". I denna artikel har jag skrivit ner några funderingar kring skillnader när det gäller mäskning i olika typer av sjöar samt några rader om betesval.

Vi kan börja med ett exempel på en sjö som tidigare inte är fiskad i någon större omfattning. Om man har lokaliserat karparna och valt ut tänkbara fiskeplatser har man kommit ett stort steg på vägen. Om sjön är näringsrik eller näringsfattig är också mycket viktigt att veta.

Kan man göra denna bedömning är utgångsläget mer givet. En näringsrik sjö där karparna växer stadigt är alltid mycket svårfiskad till en början, om inte fiskbeståndet är mycket starkt så det ändå råder konkurrens.

Karpen är ett djur med mycket utpräglade instinkter och som de flesta djur gör det så enkelt för sig som möjligt. Finns det gott om en viss typ av föda behöver de inte söka speciellt mycket efter maten och mår de bra av att äta den blir de präglade på den födan. Allstå låter de gärna några boilies vara. En 15 kilos karp som är ex vis 40 år gammal och käkat naturlig föda i alla år ställer inte om sig så fort. Har man däremot hittat en plats där ett antal karpar befinner sig ofta kan det efter mäskning hända att nyfikenheten tar över instinkten hos karparna.

Fenomenet med en stor "tröghet" i början är mycket vanligt bl a i de skånska slättsjöarna och något som jag stött på även i sutarvatten. Men är man trägen kan man genom långtidsmäskning naturligtvis få karparna att inse att de små färgglada kulorna är ett bra tillskott på matsedeln. Vad är då långtidsmäskning? I vissa sjöar kan det betyda man måste mäska flera år innan vattnet kan bli lättfiskat. I ett sådant vatten kan beten som feta daggmaskar, räkor eller något annat "gott" direkt ur sjön göra susen första tiden innan boilies bli allmänt accepterade. Jag tror att denna teori kan appliceras på Snogeholmssjön och Bälinge (relativt näringsrik). I dessa typer av sjöar är det ofta en fördel att mäska mycket. Dock bör man vara på sin vakt så att man inte övermäskar.

Vad som är rätt mängd mäsk är alltid svårt att säga. Om karparna inte äter boilies i början är det bra att sprida dem över en stor yta och inte övermäska på en liten "plätt". Börjar fisket lossna kan man mäska med större mängder på en plats. Gör man däremot bedömningen att sjön man skall fiska i är näringsfattig eller normalt näringsrik kan mäskningen bli mycket enklare. Sjöar där karparna växt till sig och topparna ligger på t ex 10-12 kilo men fiskarna avstannat i växten eller bara växer mycket långsamt kan ge ett lätt fiske. Om den avtagande tillväxen beror på att det åtgår mycket energi i deras födosök kan ett tillskott i form av boilies vara rena festmåltiden för karparna. Vitasjön vid Strömsnäsbruk är ett annat exempel på en sjö med ett normalt näringstillstånd där karparna accepterade boilies direkt och trots att sjön aldrig tidigare var fiskad i nån större omfattning.

Näringsbrist kan ibland bero på att sjön innehåller mycket karp och karparna konkurrerar sinsemellan. Själv har jag haft turen att få fiska i en privat sjö som är måttligt näringsrik och med mycket karp. Sjön var lättfiskad från första början men konkurrensen mellan fiskarna har gjort att de riktiga topparna saknas (över 15 kg). De flesta fiskarna är dessutom ofta rätt långsmala vilket bekräftar teorin. I denna sjö har har jag haft lika bra resultat utan mäskning som vid längre mäsknigskampanjer. Mängden boilies är inte så noga om förhållandena är som beskrivna - själv har jag provat med allt från ett par hekto per dygn till ca ett kilo - och allt funkar. Det man dock alltid måste tänka på vid ett fiskepass - vilket är rätt självklart - är att om utgångsmängden är liten måste man kompensera detta med mer boilies efterhand som karparna åker upp.

Om någon undrar var Store damm och Mölledammen hamnar på skalan näringsrik - näringsfattig så vill jag nog hävda mittemellan. Sjöarna ligger i ett område med både näringsfattiga och sura sjöar. Där finns varken lättvittrade kalkrika marker eller något jordbruk som tillför näring. Sjöarna (då framför allt Store damm) är dock mer eller mindre uppdämda och på detta vis har mycket näring läckt ut från omgivande mark som blivit sjöbotten. Antagligen kommer detta extra näringstillskott att inte märkas på samma sätt i framtiden eftersom sjöarna lakas ur och så småningom kommer i balans med omgivningen. Detta initiala stora näringstillskott kan vara anledningen till att karparna har blivit så stora. Dessutom var fisket enligt uppgift otroligt enkelt i början, vilket skulle kunna förklaras med det fanns en viss brist på näring som gjorde att karparna gärna åt av boilies redan från start. Det skulle vara intressant att se hur ev nyinplanterade karpar skulle växa till i dessa vatten.

Vad gäller mäsk är det boilies jag har störst erfarenhet av. Jag har inte använt mig av endast partikelbeten vid mitt fiske. På senare tid har jag börjat använda mycket fodermajs, hampa, tigernötter med mycket gott resultat, särskilt ihop med method-feeder fiske och ihop med boilies men även pop-up majs. Partiklar har den stora fördelen att man kan mäska mycket och under lång tid utan att bli ruinerad. Till nackdelarna hör att man behöver särskilda hjälpmedel (båt, spod eller liknande) om mäskning inte skall ske på mycket korta distanser.

Vad gäller val av boilies har jag aldrig varit extremt noga med smak, färg och fabrikat. Däremot har jag alltid valt boilies med högt näringsvärde (HNV). De boilies som jag trots det kan rekommendera är Solar Quench (klassiker! - men har tyvärr utgått) , Solar Squid & Octopus, Mainline Green Lipped Mussel Plum (min solklara favorit bland readymades!), Mainline Essential Opal samt Danish Delight Crustea. Dessa beten har fungerat mycket bra för mig i olika typer av vatten och varierade förhållanden. På den tiden jag kokade boilies av ingredienser från snabbköpet var jordnötsboilies, vitlöksboilies, "Ultra spice" samt Scopex några av de smaker som fungerade allra bäst.

/Christian

Publicerad år 2000. Reviderad 2008-06-03