Efter en vår med extremt lite fiske och inget karpfiske alls var det så dags för premiärfiske. Hade mäskat två dagar med för årstiden ganska mycket mäsk. Väderförhållandena var perfekta, skyfall dagen innan och soligt och varmt dagen för fisket och med vinden rakt på mäskplatsen så kunde inte mycket gå fel. Och det gjorde det inte heller. Såg ett par karpar i ytan och en som bubblade järnet på kvällen. Natten var ovanligt lugn, men kl 04.20 drog ena larmet igång. En söt liten karp på cirka 4 kg kunde bärgas. Premiären var räddad! Medan jag höll på att lossa kroken på den karpen drog nästa larm igång. Nu var det en lite stadigare fisk på 8,2 kg som fick syna landbacken. Hann inte somna om förrän det var dags igen. Denna fisk fastnade i markören och sen (troligen) i en sten, för linan gick rakt av. Ut igen och efter en knapp timme var det dags igen. Denna fisk kunde jag bara pumpa in ett tiotal meter innan den helt sonika släppte. Jobbigt, eftersom jag inte är van att tappa så mycket fisk. Ut med grejorna igen, men denna gång dröjde det till 08.30 innan det var hugg igen. Kändes direkt att det var lite bättre vikt på gång, och efter en ganska odramatisk fajt kunde en ovanligt fin fjällis landas - vikt 9,9 kg. Vilken premiär!



Hemfärden slutade inte så lyckligt dock. Körde fast med bilen i värsta geggan (tacka skyfallet för det). Jag och min flickvän Anna kämpade med spadar, sand och diverse bråte för att få lite grepp under hjulen. Men det var bara att knalla iväg ett par kilometer och be en bonde om draghjälp med traktor. Det kändes dock som om inget kunde förstöra denna underbara premiär som inte bara var lyckad fiskemässigt, utan i princip fulländad med god mat, vackert väder och bästa tänkbara sällskap! Dessutom lovade Anna mig en hundring om jag la ut den mest misslyckade bilden på min största karp. Man tackar!