Senaste passen har fisket verkligen varit segt. Inga karpar på mattan alls. Men bloggen är ingen skrytblogg och skriva vill man ju ändå. Att lägga massor av pass mitt i sommaren är ofta en stor chansning. Vatten som är väldigt varmt är som bekant inte så syrerikt, vilket leder till minskad aktivtet. Därav så brukar vind och regn få fart på fiskarna. Den här sommaren har det förvisso regnat en del, men det har ändå varit så varmt att det inte har varit överdrivet bra fiske. Blankpass är ändå inte helt förlorade, tvärtom. Man får mycket tid till eftertanke och fundera över vad man kunde gjort annorlunda. Förra blankpasset fick mig övertygad om att en ordentlig mäskning var den felande länken. Sagt och gjort, ett par rejäla laddningar boilies på samma plats veckan efter gav större förhoppningar till nästa pass. Men tji fick jag. Inte ett sniff nu heller. Såg en karp över mäskplatsen ganska tidigt på kvällen (se bilden), det var allt. Hmmm. Vad var fel nu då? Tankarna ledde mig in på att de fortfarande var väldigt slöa och den stackaren som var inne på mäskplatsen mättades fort. Jag har lärt mig en sak genom åren och det är att vara målinriktad. Någonstans i sjön håller fiskarna till och min misstanke är att de uppehåller sig i eller nära vegetationen och bara gör mindre födosök utanför. Bara att byta plats och testa igen kommande vecka. Det är min sista semestervecka och det skulle kännas skönt att avsluta fisket med en karp på mattan.